Största risken är utebliven svensk konkurrenskraft

EU har som mål att vara klimatneutralt 2050 och verktygen för att nå dit har vässats. Genom att skärpa handeln med utsläppsrätter ökar kostnaderna för att använda fossila bränslen, vilket samtidigt innebär att man minskar den långsiktiga risken med att fasa ut fossila bränslen. Det är goda nyheter för alla företag som vill investera i ny teknik och det är goda nyheter för klimatet. Nu vet vi att det blir så dyrt att släppa ut koldioxid framöver att det inte är företagsekonomiskt rimligt att bedriva sådana verksamheter. EU har dessutom beslutat om koldioxidtullar, vilket gör att utomeuropeiska leverantörer kommer mötas av samma höga koldioxidpris som vi får i EU.

Av klimat- och kostnadsskäl blir det därmed helt nödvändigt för svensk industri och svenska företag att ställa om sina verksamheter och bli fossilfria. Men omställningen kommer inte ske utan att möta utmaningar. Det ser vi redan nu.

Det är svårt att rekrytera rätt kompetens. Miljötillståndsprocesserna är alldeles för komplexa och tidsödande. Elnätsanslutningar dröjer. Nya industriprocesser har inte prövats i stor skala och andra länder kan parallellt utveckla en mer aktiv näringspolitik för liknande satsningar.

Kritiska röster höjs mot att satsningarna är för riskfyllda och kostsamma. Som sig bör. Stora satsningar ska granskas och analyseras ur ett kostnad-nytto-perspektiv. Det vill säga; vad kostar ett projekt, vilken nytta uppnås och finns det något bättre alternativ?

Vi i energibranschen är fullt medvetna om att omställningen kostar, inte minst är investeringar i elproduktion och elnät väldigt kapitalintensiva. Men för industrin är alternativet att fortsätta som vanligt mycket mer riskfyllt och kostsamt. Dels kostar importen av fossila bränslen stora pengar idag, utsläppen från samma bränslen kommer att bli väldigt dyra och det är långt ifrån säkert att det kommer finnas tillräcklig betalningsvilja för bruna produkter framöver. Dessutom är orderböckerna för fossilfritt stål och fossilfria batterier fyllda, redan innan produktionen startat. Omställningen till fossilfrihet är med andra ord redan i gång.

Svenska företag visar att de vill leda utvecklingen globalt och vi har ett unikt utgångsläge med ett närapå fossilfritt elsystem, som historiskt har levererat konkurrenskraftiga priser. Det ger oss en konkurrensfördel jämfört med de allra flesta länder. Samtidigt kräver ett fördubblat elbehov massiva investeringar i både elproduktion och elnät och samhället som helhet måste anpassa sig efter en tillvaro utan fossila bränslen.

Tidigare större strukturomvandlingar i Sverige har skett med en aktiv politik. Det behövs även denna gång. Den politiska, regulatoriska och ekonomiska risken blir annars för stor för den som ska investera i projekt som ska ge återbäring på 30–50 års sikt. Detta tillsammans med det omedelbara behovet av stora mängder fossilfri el motiverar att staten tar ett tydligare ansvar för att förverkliga omställningen.

Regeringen har fattat flera välkomna beslut för att underlätta för en utbyggnad av kärnkraften. Strax före jul meddelade regeringen även att man vill se ett mål för elsystemets leveranssäkerhet, utöver planeringsramen på 300 TWh elproduktion.

För att nå dit ser vi behov av en tydlig plan för energisystemet som helhet och utbyggnad av all fossilfri produktion och nät, och på kort och lång sikt. Energiföretagen presenterade i november vårt förslag; Handlingsplan för klimatomställning och elektrifiering - som tar detta breda grepp. Syftet är att skapa rätt förutsättningar för svensk industri att kunna fortsätta konkurrera globalt och en kraftig expansion av elsystemet är en kritisk framgångsfaktor.

Vi behöver fortsatt röja juridiska hinder för alla kraftslag och för nätutbyggnad, liksom beakta fjärrvärmens roll, och behovet av energieffektivisering, flex och lager. Dagens marknadsmodell behöver ses över i ljuset av det snabbt ökande elbehovet och för de mest kapitalintensiva projekten, såsom kärnkraft och havsbaserad vind, kan statlig riskdelning behövas. Det ska medges att det är en tydlig omsvängning i synen på statens roll jämfört med vad vi som bransch tidigare argumenterat för, men vi ser att det inte finns någon annan väg om vi snabbt vill få stora mängder ny el på plats.

Energibranschens kunders budskap är tydligt: om vi inte mycket snart får en lösning på dagens problem riskerar både tillkommande och befintliga industrisatsningar att utebli och produktionen flyttar till andra länder.

Nu krävs ett starkt politiskt ledarskap från alla partier och på alla nivåer, en delad vision om vart AB Sverige ska och konkreta reformer i såväl det korta som långa perspektivet. Rätt genomförd kommer omställningen leda till ökad konkurrenskraft, ökad välfärd och ett växande energisystem med stärkt försörjningstrygghet. Status quo är inte längre ett alternativ, vare sig för industrin, energisystemet eller Sverige.

Åsa Pettersson, vd Energiföretagen Sverige

Läs debattartikeln i Dagens industri här.