Vattenkraftens roll i det svenska och nordiska elproduktionssystemet är central. Vattenrika år, då tillrinningen överskrider medelvärdet, sjunker råkraftpriserna på Nord Pool och omvänt gäller vid ”torrår”. Då stiger priserna och producenterna behöver spara på vattnet för att klara de kallaste topparna under vintern.

Norge och Sverige är de stora vattenkraftnationerna i Norden. Ett normalår producerar Norge 119 TWh el från vattenkraft, motsvarande för Sverige är 65 TWh. 

Vattenrika år då tillrinningen överskrider medelvärdet sjunker råkraftpriserna på Nord Pool, den nordiska kraftbörsen. Omvänt gäller vid så kallade torrår, då stiger istället priserna och producenterna behöver spara på vattnet för att klara de kallaste topparna under vintern.

Det är i sådana situationer som det brukar uttryckas oro för eventuell effektbrist. Effektbrist uppstår i ett kraftsystem då det inte finns tillräckligt med produktionskapacitet, det vill säga tillgänglig effekt, för att möta en viss total elförbrukning.

Pendlingarna i vattentillgången kan vara dramatiska

Norge och Sverige är de stora vattenkraftnationerna i Norden. Ett normalår producerar Norge 119 TWh (miljarder kWh) el från vattenkraft. Motsvarande normalårsnotering för Sverige är 65 TWh. Finlands vattenkraft uppgår till 12 TWh under ett normalår, medan Danmark i princip saknar vattenkraft.

 I Sverige kan vattentillgången variera med 30 TWh från lägsta till högsta notering. Motsvarande på nordisk nivå är 100 TWh. I diagrammet (klicka på bilden för förstoring) visas hur tillrinningarna kan variera i Sverige.

Nollinjen är normalårets 65 TWh och åren på plussidan uppvisar år med mycket goda tillrinningar – ”våtår” – medan åren på minussidan utgör ”torrår”. Här framgår tydligt vad som hände de första åren efter elmarknadens avreglering, som inleddes år 1996. När elmarknaden öppnades upp och möjliggjorde för alla elkunder att välja sitt elhandelsföretag kom fem år i svit som var bland de vattenrikaste under den angivna mätperioden från år 1952. 

Stor tillgång på vatten gav låga elpriser

Åren 1997 till 2001 var tillrinningen årligen så kraftig att det för elkunderna närmast blev en ”sanning” att elen är billig sommartid och att det är då som elavtal ska ingås. De följande två åren, 2002 och 2003, slog det om och det blev i stället den torraste perioden på 50 år. Och plötsligt började elpriserna skjuta i höjden. Denna bild (klicka på bilden för förstoring) visar sambandet mellan vattentillrinningen och nivån på vattenkraftproduktionen under perioden från 1997 och framåt.

Kurvorna i den övre delen visar rullande summering av 52 veckovärden. Utjämnande faktor mellan tillrinning och produktion är att man utnyttjar regleringsmagasinens möjlighet att tömmas eller fyllas på med vatten. Effekten av att använda regleringsmagasinen kan vara kortsiktig men också mycket långvarig – upp till flera år.

Vissa magasin är helt enkelt så stora att man mycket sällan kan utnyttja hela tillåtna regleringsgraden under en säsong. En slutsats man kan dra av kurvorna är att normalfallet (medelvärdet) är en tämligen onormal företeelse.

2006 blev ett år med stora svängningar

Utvecklingen under år 2006 (klicka på bilden för förstoring) kan nästa sägas vara en koncentration av flera års svängningar under ett och samma år. Året inleddes med mycket hög vattenkraftproduktion, men efter hand som vetskapen kom, om att vårfloden inte skulle ge normal fyllnad i magasinen så minskade produktionen.

Den långa torrperioden under sommaren och hösten gav en mycket allvarlig torrårssituation samtidigt som kärnkraften hade stort produktionsbortfall på grund av en större störning på Forsmark 1.

Ett tiotal veckor utan egentlig nederbörd förvandlades till en väsentligt vattenrikare höst och förvinter vilket man statistiskt nästan kan kalla ett våtår.